kärlek är överskattat

Jag har kommit fram till den läskiga sanningen, kärlek är så jävla överskattat. Kärlek är inte alltid hålla handen, pussas och mysa och ha det jätte bra. Kärlek är också att bli sårad, ångra sig och vara olyckligt kär. Det svåraste med kärlek är att glömma någon man hållt kär väldigt länge. Jag är trött på att man växer upp med visdommen att kärlek är för alla och att det är enkelt. Lika dant som att livet är enkelt , kort och att man ska ta vara på det . Men livet är ändå det längsta man har ? och när man sen blir gammal kommer man bli besviken på allt man inte hunnit med ? lev livet enligt mig lixom. Men tillbaka till kärlek . Varför är det så jävla hårt ? jag hatar kärlek, i alla fall just nu, det är det sämsta som finns ! Jag vet att jag kommer ångra det här den dagen jag hittar den rätta, men jag har en känsla av att det är dags för mig att ge upp nu . Jag orkar inte leta, jag ska inte leta. Det jag lärt mig är att den som inte letar den hittar. Stämmer det ? kanske för mig , vem vet lixom . Livet är hårt för den som inte njuter. Den dagen jag hittar ren lycka och kärlek, den dagen ska jag hoppa jämnfota genom stan. För den dagen kommer jag känna mig älskad på riktigt.

Over and out, kärlek är egentligen allt jag behöver, jag älskar kärlek. Men jag är rädd för den , jag är så sjukt rädd för kärlek. Men samtidigt så rädd för att bli ensam. rädda min ensamhet ?