Skratta, le låt dom inte få se hur du faller. Lägg på masken som du alltid haft annars. Dom får inte se igenom dig. Det går bara inte. skratta , skratta sa jag ! Sådär ja. Nu märker dom inte hur du faller. Dom kommer inte misstänka något, för du ser lycklig ut. Shit så korkade dom är som inte ens kan se i dina ögon att du mår dåligt. Du har lyckats. Du har fått dom att sluta fråga. Allt är bra , eller hur ? Du vet vad du ska svara, du vill väll inte göra dom oroliga eller hur ? du vill väll inte att dom ska krossa isen och hjälpa dig ? herregud så patetisk kan du ju inte vara så du ber om hjälp...
Ord som ekar i huvudet, som förföljer mig varje steg jag tar. Jag försöker springa ifrån dom men dom hinner alltid ikapp mig. Ångest gör mig förvirrad. Varför kan jag inte vara som alla andra, glada och sociala utan problem ? Varför just jag ? Jag kör på det vanliga , Skratta tills du faller för ingen kommer se igenom dig då. När ska jag kunna lägga masken i garderoben och vara glad på riktigt ?Hjälp mig hitta tillbaka, hjälp mig förstå att livet inte är så svårt. Jag vill vara lycklig.
Låt mig springa på en äng och skrika min lycka ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar