vit som snön i juli

Snön faller för att lägga sig som ett täcke över staden. Det vita lyser upp allt vinter mörker där jag vandrar. Kylan kryper tätt intill. Nu är verkligen vintern här. Jag går förbi hörsals parken och saknar sommaren och alla varma sommar kvällar med folket, men ändå blickar jag framåt mot nya tider. Jag tar snöns oskuld på den gräsplätten där vi satt hela sommaren. Det känns inte som samma ställe längre, Jag känner en värme , en värme av att jag vet att snart är jag inte ensam längre. jag möter din blick och ser in i dina mörka ögon. Du tar luften ur mig och det känns som att jag faller. Jag känner mig konstig, Jag kan inte förklara för du är obeskrivlig , du har tagit orden ur mig. Jag känner en värme, och fjärillarna som kommer tillbaka.